I Jäders kyrka, strax ostnordost om Eskilstuna vilar Sveriges störste statsman Axel Oxenstierna. Oxenstiernska gravvalvet är placerat under kyrkans huvudkor i öster och tillkom år 1643-1644. Själva kyrkan är uppförd i praktfull renässansstil med några kompletteringar av den notoriske arkitekturförbättraren Helgo Zettervall på 1880-talet. Strax intill kyrkan kan man även återfinna resterna av en så kallad tiondelada, ett intressant minne från den gruvliga tid då staten krävde in en tiondel av böndernas årliga skörd i skatt.
"Gud dundrar med sitt dunder grufweliga" konstaterar en sirligt utförd tavla inne kyrkan. Tavlan är krönt med vad som verkar vara de förbrända resterna av en hatt. Minnesmärket vittnar om det hemska åskovädret 1694 då en stackars man expedierades som hastigast av en välriktad blixt. Gud tar och han ger...
En av Axel Oxenstiernornas kanske mer okända färdigheter var att aldrig avsluta ett påbörjat husbygge. När den mäktige rikskanslern förlänades Fiholmsslott år 1617 anlitades Nicodemus Tessin d.ä för att rita på ett passande adelsboning. Tjugofem år senare kunde en nöjd Oxenstierna visa upp två ståtliga flyglar i fransk-holländsk renässansstil för vänner och bekanta. De blygsamma flyglarnas storlek fick dock Axels son att likna dem vid de sydtyska hölador som han sett på kontinenten. En förnärmad fader undrade då om inte sonen kunde ta på sig att uppföra fähuset, dvs corp de logiet. Den anmärkningsvärt långa byggtiden får ses mot bakgrund av Oxenstiernas motvilja mot stora och kostsamma skrytbyggen i stil med Wrangels Skokloster och de la Gardies Makalös.
Under mycket huvudkli, motvilja och allmänt gny anlitades under senhösten 1642 riddarhusarkitekten Simon de la Vallée för att skissa upp ritningarna för huvudbyggnaden. Planerna fick lämpligt nog avbrytas i all hast då den franske arkitekten efter ett vansinnesutbrott i Stockholm blivit nerstucken av en förnärmad Erik Oxenstierna. En lättad rikskansler kunde därmed återgå till statsangelägenheterna och definitivt skrinlägga de kostsamma slottsplanerna. Då ingen av Oxenstiernas söner överlevde fadern kom aldrig någon huvudbyggnad att uppföras på Fiholm. Kvar i det sörmländska lanskapet finns därför en jättelik fundamentgrop och ett par alltmer eftersatta och vittrande flygelbyggnader.
Erik Dahlbergh har i ett vackert Sueciastick illustrerat hur praktfullt Fiholm var tänkt att te sig med huvudbyggnad, flyglar och sjögård. Konungens framsynte arkitekt har även moderniserat flyglarna med det för den karolinskatiden obligatoriska säteritaket.
